Välbevarat och enastående, Skoklosters slott är ett europeiskt 1600-talsslott från svensk stormaktstid. Textilier och gyllenläder glittrar i paradvåningens salar, bankettsalen står ofullbordad som när timmermän och murare övergav den år 1676. Rustkammaren är fylld av vapen och exotiska ting från hela världen, samlade av fältmarskalk greve Carl Gustaf Wrangel. Slottet är byggnadsminne och sedan 1967 statligt kulturhistoriskt museum med 50.000 föremål i närmare 80 möblerade rum. Samlingarna och miljöerna är på många sätt unika och intressanta, även ur ett internationellt perspektiv.

Att göra samling esökare av skilda slag är en del av vårt uppdrag. Vi vill skapa nya, oväntade möten. Vi vill väcka frågor och nyfikenhet, som kan placera Skokloster i ett större historiskt sammanhang med perspektiv från dåtid till samtid och framtid. För mig som museiintendent med ansvar för konsthantverk representerar föremålen hela spektrat av materiell kultur – från bohagets glas, keramik, silver, möbler och speglar till konstkammarens föremål av ädelsten, elfenben och exotiska snäckor. Föremålen berättar om människans liv, förändrade värderingar och markeringar av klass, status och kön, sociala förändringar och tekniska landvinningar, om mångkulturella perspektiv med kontakter i världen – kort sagt om föremålens skilda funktioner från praktiska och estetiska till sociala och symboliska. I stället för stilstudier kan en hel världsbild utläsas i en enkel kopp. Porslinets genombrott möjliggjorde många nya och invecklade föremål, som förfinade bordsskicket och därmed markerade skillnaden mellan olika samhällsklasser. Ju fler prylar vi fick på bordet, desto mer kultiverade ansåg vi oss vara. Stolar har mindre att göra med våra kroppars konstruktion än med faraoner och andra makthavare. De handlar mer om stil och status än om våra höft- och knäleders naturliga behov av att böja sig rätvinkligt. De berättar om västvärldens kultur, ty inte ens hälften av jordens människor använder stolar. Så kan vi fortsätta att fundera kring konsthantverksföremålen.

Just här finns också beröringspunkter till den unga generation konsthantverkare som medlemmarna i We Work In A Fragile Material representerar. Visst finns spännvidd och nyansskillnader inom gruppen, men många funderingar kring vad som är specifikt för konsthantverksföremål står väl i samklang med en museiintendents. Att konsthantverk rör sig mellan konst och mänskligt liv, i stället för mellan konst och hantverk, att objekten kan ha konstnärligt innehåll men just genom sina många olika funktioner riktar sig till oss människor och våra liv. Här finns frågor om hantverkskunnande, som väcker tankar om hur vi använder vår tid och om konsthantverkarens arbetsvillkor. Här ryms frågor om konsthantverkarens identitet och arbete. Här märks modet att överskrida gränser mellan skilda uttryckssätt och materialval. Den ängsligt avskalade formen och den ensidigt nyttobetingade funktionen är sedan ett antal år ifrågasatt. På samma sätt som barockens mästare bejakade frodiga former och färgstarka mönster, vågar medlemmarna i We Work In A Fragile Material bejaka sina egna uttryck. Med Konstfacks linje för glas och keramik som bas, bildades gruppen 2003 för att tillsammans visa och diskutera vad konsthantverk i dag kan innebära och för att tillsammans möta en ny publik.

 För Skoklosters slott är det en stor glädje att under 2004 samarbeta med We Work In A Fragile Material. Genom att placera ut vår egen tids konsthantverk i slottets samlingar, kan besökarna få upp ögonen för barocken genom samtiden och vice versa. Samtidens föremål kan kontrastera och förtydliga, väcka frågor och funderingar om vad det innebär att vara människa och vad tingen omkring oss betyder – förr och nu.

Maria Perers
Intendent för konsthantverk
Skoklosters slott

www.Skokloster