Maria Boij_That´s when your hearttake begin...

- Skokloster gör att någon sorts sagodrömmar vaknar till liv, tycker Maria Boij och tänker på barockdukningens uppstoppade svan, porträttet av det döda barnet, det avstannade bygget. Det ger en känsla av illusion – allt det här och ändå har ingen bott någon längre tid i slottet. Jag såg där en öppning till att stoppa in en berättelse utan att direkt trampa slottets historia på fötterna. En blandning av Törnrosa med sovande biroller, den ouppnåeliga prinsessan gömd i sitt torn likt Rapunsel med sin långa fläta, berättar Maria.

Det är en kärlekshistoria med rötterna i olika sagors värld där mannen dör kärleksdöden – såsom krossat porslin. Hennes figurer har följt henne genom olika arbeten och huvudrollsinnehavarens vandring får avslutas på Skokloster. Maria Boij kallar sig konstnär och när hon försökte göra bruksföremål blev det alltid något annat. Berättelserna spinner iväg av sig själva och där finns drivkraften. Tekniken ger möjligheter, samtidigt som inget är förutbestämt. Porslinsmannen har gått i tusen bitar av kärlek och hamnat i sagorna, men någonstans blandas allt upp med vardagen.
- Jag vill att mina skulpturer ska berätta om verkligheten, ringa in vissa områden som jag vill poängtera. Betraktarens tankar får löpa fritt runt mina objekt. Min avsikt är att de ska fungera som ett kom ihåg som cirkulerar runt viktiga ämnen, säger Maria.

Det började med några älskade porslinsfiguriner, som hon tyckte om men i vilka hon saknade betydelse. Hon ville att det skulle hända något mer än att de bara skulle vara vackra.
- Jag arbetar på sätt och vis nästan jämt. Jag bär med mig min berättelse dygnet runt. På tunnelbanan, Hennes & Mauritz, i sängen på lördagsmorgonen utvecklas personerna och handlingen. Allt vävs samman med övriga intryck från film och böcker. Temat varierar men handlar oftast om människors kommunikationssvårigheter och maktförhållanden eller genusfrågor, avslutar Maria Boij.
Hon gick ut Konstfack våren 2003 och har sin första separatutställning våren 2005, på Galleri Inger Molin i Stockholm.